Beskrivning: Rodeo Rhythm: Regisserad av Fred C. Newmeyer. Med Fred Scott, Pat Dunn, Loie Bridge, Patricia Redpath. En av de sällsynta, vilket är okej eftersom den sällan ens dyker upp på efterlysningslistorna för dedikerade PRC-samlare (särskilt de som har sett den), och en av de uddaste av "vem-låt-det här-ut"-filmerna. Filmad på plats i Kansas City-området, med endast B-westernstjärnan Fred Scott och skådespelerskan Loie Bridge de enda två i rollistan som någonsin varit med i en film (och Scott hade ingen efter detta), och de enda andra Hollywood-kopplingarna var regissören Fred C. Newmeyer, som inte hade haft ett regijobb sedan 1937 och som valde att bli känd som Fred Neymeyer här; Kameramannen Edward A. Kull, känd som Eddie Kull och redaktören George Halligan, som kan ha antagit att den inte skulle ses av någon och behöll sitt eget namn på krediterna. Vid denna tidsperiod var skådespelerskan Loie Bridge själv ett residens i Kansas City. Syster till skådespelaren Alan Bridge, paret började i Kansas City och var med och förvaltade ett aktiebolag på Empress Theatre, innan brodern Al begav sig till Minneapolis och senare Tinseltowns starka ljus. Loie stannade hemma i Kansas City och drev aktiebolag, med en tillfällig roll i Kalifornien i början av 1930-talets B-westerns som vanligtvis hade bror Al i rollistan. Loie lämnade Kansas City för gott, det verkar cirka 1942-43 och hade en rättvis karriär som karaktärsskådespelerska. Roy Knapp, en kemtvättare i Kansas City, öppnade en ridakademi för barn i den staden cirka 1926 och inom några år uppträdde hans trupp som rider unga våghalsar (från 4 år till sena tonåringar) i rodeo och boskapsshower. över den amerikanska mellanvästern. En av ridstjärnorna i truppen var en 5-årig tjej vid namn (korrekt stavning) Roylene "Small Fry" Smith, som tydligen blev Donna Jean Meinke någonstans längs vägen, enligt rolllistan på IMDb. Även om filmen är ett skyltfönster för Roy Knapps "Rough Riders", är det inte en berättelse om gruppen, även om "Knapp" är karaktärens rollnamn för Scott och Bridge, som spelar bror och syster. Hon spelar Tillie Knapp som kämpar för att hålla Knapp Barnhem öppet. Höjdpunkten på barnhemmet varje år är det årliga sommarlovsbesöket som barnen gör på sin bror Bucks ranch, som skickar pengar till henne för att betala för resan. Tyvärr, i år har Alex Twitchell, den lokala versionen av Snively Whiplash, köpt lånet på barnhemmet och Knapp Ranch och kräver omedelbar betalning. Tillie ger honom alla pengar som hade sparats till resan. För att barnen, alla föräldralösa, inte ska bli besvikna tar hennes gamla vaudeville-partner, Joe Stegge, henne och barnen till ranchen i sin lastbil. Barnen får reda på att farbror Buck och moster Tillie är i svåra svårigheter och tar hjälp av Jim Corey, en före detta medlem på barnhemmet, och Ellie Knapp, Bucks dotter, för att hjälpa dem sätta på en rodeo och använda pengarna för att hjälpa moster Tillie . Whiplash, eh, Twitchell anländer och binder lagligt upp all Bucks egendom, vilket inkluderar ponnyerna som barnen skulle rida på rodeon och betala av den gamla gården. Men Twitchell är i ett bilvrak, och barnen räddar hans liv genom att ta honom under bilen och köra honom till sjukhuset. Twitchell släpper ponnyerna och rodeon hålls och tillräckligt med pengar samlas in för att betala av bolånet. Men Twitchell säger att pengarna är till för dem och att han inte bara kommer att pensionera lånet själv, han kommer att bygga ett större och bättre barnhem för dem. Medan producenten Leo J. McCarthy skrev berättelsen valde han och de två andra författarna att också vara okrediterade eller, åtminstone, PRC valde att inte kreditera dem. Bortsett från barnens ridförmåga --- och de var bra --- är den här filmen ett bra mått på talangnivån hos Kansas City aktiebolags spelare vid den tiden, vilket också indikerar att Kansas City var bland de sista att veta att Vaudeville hade dött. Men Victor Adamson och Robert J. Horner gjorde sämre filmer utan att lämna Kalifornien. Inte.